Jag har svårt att inse saker när det gäller kompisar.
När man väl känner att nej nu är det fan bra. Då måste det vara så.
Man kan inte låta dörren vara halft öppen och undra när personen tänker ge sig eller om de någonsin blir som det varit, nä man måste drämma igen dörren innan de kommer ikapp en igen. Inget kommer ändå bli som förr och nu är det helt försent. Inte en chans till ger jag.
Nu är det över och hoppas att man förstår de för nu släpper jag taget och stänger igen min dörr och då blir det ett jävla helvete att öppna den igen.
Tyvärr gick hon bort 22 Juni 2010. Hon förlorade kampen i cancer.
Jag var med mamma och Gustav till minneslunden idag, det var vackert där och vi tände ett ljus för henne och stod där och titta på det fina vattnet som låg precis bredvid.
Jag blir så otroligt störd på folk som säger med stolthet att dom gått vidare.
Men när de i själa verket ligger och gråter hemma för att deras val är så idiotiska.
Jag kan ärligt säga att inget skulle hjälpa, inte ens om man kryper på knäna tillbaka, inte ens om man hotar med självmord. För det är bland de mest patetiska man kan göra för någon. Man kan inte ta sitt liv, och förstöra för alla som älskar en bara för att man sårade den kvinna man älskar. Du sårade henne så jävla grovt och detta är mitt sätt att ta ut mitt hat mot dig. Om du verkligen älskar henne, GÅ VIDARE och gör henne en tjänst.
Hände undefär samma som igår, lat och orkar inte prata om de så mycket.
Men skit it. Jag har funderat så mycket över de här med tatuering, det är väldigt många i min ålder som tatuerar sig märker jag och jag är super sugen på att själv göra det.. Frågan är bara vad?! Så jag tänkte skriva ut mina idéer här.
1. Mad cat från Alice i underlandet
- Svårt att beskriva hur jag skulle vilja att den ser ut så jag har en bild på ett ungefär.
- Fast att öronen är med och med texten "We're all mad" sitter under.
- Var? Jag funderar fortfarande på vart, antingen på låret eller på handleden som en "mini" tatuering..
- Varför? För att jag tycker det är en karaktär som passar mig och filmen är underbar.
2. Katt tassar
- Jag vill ha 4 stycken kissemiss tassar.
- Var? Jag vill ha de i nacken.
- Varför? Det ska symbolisera min kissemiss som fanns där för mig genom all skit som jag var med om för något år sedan. Hon betyder allt för mig <3
* Gjorde bilden lite fort bara för att man ska förstå på ett ungefär
Det är typ de som jag vet kommer att ske någon gång. Kommer troligen vänta tills jag bilr iaf 17-18 så inte pappa lackar ur, men får nu iaf för mami :*
Jag saknar dig som bara den! Men ändå så vet jag inte.. du kanske har de bättre utan mig.. jag vet inte.. jag vill prata med dig, men de kommer verka så konstigt efter alla månader av bråk.. och nu när jag nästan suddat ut att du ens existerat i mitt liv blir det nog ännu svårare. Jag vet inte om du ångrar dig? Du sa att du hatar mig.. känns de värt att försöka? Jag vill skriva, de vill jag verkligen.. Men de är svårt.. hur ska jag ens börja?
Jag övergav dig när du behövde mig som mest. Nu sitter jag här gråtandes och får ta skiten.
Jag förstår inte hur egoistisk jag var.
Förstår varför du är som du är mot mig.
Jag skulle göra allt för att få de tillbaka.
Jag har misst alldeless för många viktiga personer i mitt liv.
Nu är vi här och har känt varandra i 2 år och snart en månad.
2/2-2011<3
Förlåt att jag inte var den bästavän som du väntade dig.
Jag klantade mig rejält.
Nu vet jag inte alls hur relationen är mellan oss, är vi bara bekanta? Vänner? Eller?
Inte vet jag.
Jag hoppas på mer än så, för du är en väldigt viktig person för mig.
Du har hjälp mig geom så mycket, fått mig att inse så mycket saker.
Vi har både skrattat och gråtit tillsammans.
Det är inte så att jag har insett de precis nu. Men det är nu jag fick modet, det är nu jag tog åt mig att skriva ut de, för det är därför jag inte uppdaterat som jag ska under de senaste månaderna.
You are not fake because you like to have alot make up, fakelashes, pushup bra or anything else because your personality doesnt change so you are still the same person and thats what counts.
Fick hård kritik för mina lösögonfransar, blev kallad fake och äcklig och fick massor av blickar, jag gjorde de inte för att provocera, jag hade dom på mig för att mina kompisar ville se hur jag såg ut i dom. Människor är fan dumma i huvudet, bara för man inte ser ut som alla andra är man äcklig, asså ursäkta men vafan?! Jag är fortfarande samma person även om jag skulle ha lösögonfransar, de är liksom bara plast mojs på mina ögon, usch naej jag fattar ingenting.
Men under all denna kritik om hur äckligt det var log jag och sa "Jaha nej men gud va trevligt att du tycker så, själv gillar jag att vara annourlunda, och förrensten ser du jävligt äcklig ut själv" så gick jag helt seriöst skrattades med Fritte därifrån.
Blir så trött som kallar sig bästavänner när dom egentligen inte bryr sig ett skit mer än om de själva. Så jävla typiskt, man hittar sånna överallt.
Människor är inte perfekta jag vet, men vafan är man bästavänner så kan man iaf anstränga sig lite grann eller? Man undrar ju vad deras problem är, och vad man gjort mot dom som gör att de beter sig som de gör? Känns som hela världen har slutat bry sig, no one gives a fuck typ.
Jag blir bara så less på sånt här speciellt när de inte kan erkänna att det är något heller, visst kan ta jävligt mycket skit, eftersom jag har mitt sätt att bli av med de, men alla har en gräns, och min gräns är snart nodd.. Jag orkar fan inte.
Sen måste man låssas att man inte bryr sig eftersom ingen annan gör det heller och de dödar.
Skulle helt seriöst göra vadsomhelst för att bara fly härifrån. Jävla skit.
Men de ända som går att göra nu är att vara likadan mot er som gör såhär. Det är de mest rättvisa. När jag väl skriver ut et här bryr ni er. Det är de ända sättet. Annars får jag svar som "okej" och naej jag tycker fan inte att de är okej. Därför skriver jag det här. Det är bloggen, kanske någon av mina vänner och mi dagbok som får ta den här deprimerade skiten, för helt ärligt äre bara de som lyssnar.
Kände att jag verkligen behövde få ut de.
Säker på att jag inte är den ända som känner såhär ibland.
Man måste våga göra sånt här för att veta vad man egentligen vill ha, det var 4 år sedan jag va blond, och de är inget jag tänker bli igen, jag älskar min svara hårfärg för mycket, men expirimentera får man faktiskt göra tycker jag. Okej, visst håret blev kanske inte så som jag trodde men de va en häftig effekt faktiskt. Men jag vet att alla har sin egen smak så jag hade NOLL förväntningar på att någon skulle tycka det var fint eller något, jag tänkte egoistiskt, att det är bättre om jag gillar de, för seriöst samhäller idag är fucked up.
Man får inte se ut på ett speciellt sätt för då blir man verkligen utpetad.. Det märkte jag idag, visst folka får kolla på mitt hår, de är ju en kul grej bara men de som är mindre okej är att tex. idag i klassrummet skulle jag och två till kompisar hålla en redovisning, och då äre en brud som inte har vart där på hela dagen som kommer dit och sätter sig i klassrummet och stirrar först på vår prestation sen direkt mot mig, och börjar viska sådär lagom högt så att jag precis hör vad hon säger "Amen gud, vafan har hon gjort" och kollar mot mig och halvskrattar och hennes kompis bara skratta, jag liskom kände att där tog respekten slut, jag vill inte vara som alla andra då är jag inte de?!
Själv har hon sätt ut så som hon gör hela sitt liv, visst fine de får hon men då ska hon inte klaga på mig. Jag tog absolut inte illa upp eftersom jag inte hade några förväntningar alls om hur folk skulle reagera, men det var ett jävligt respektlöst sätt.
Jag får väl se ut hur fan jag vill eller? Precis..
Min vecka har seriöst sugit. Sämst. Helt jävla onödig! Skulle kunnat leva utan denna förskräckliga vecka.. Fast veckan är inte slut än men fan hittills USCH! Känner mig helt värdelös och utbytt.. Ja deppinlägg. Faan. Får inte sluta äta nu.. minnen från förr kommer upp.. Inte bra. Men ska inte ge upp, inte nu, nu när jag har allt de som man önskar sig. Tänker inte sabba det här.I need you.
Jag har haft svårt för matte hela mitt liv och jämt varit avundsjuk på alla andra som alltid jämt kunnat förstå allt mycket lättare men jag ger inte upp! Jag försöker, jag fortsätter hur jobbigt de än är, jag kan klara av det om jag bara får rätt hjälp. Just nu är jag påväg uppåt, ligger nästan på samma nivå som alla andra i min klass, behöver bara en liten knuff så går det nog! Så till er som har det svårt med matte, jag vet hur det känns men de är inte så svårt om man får rätt hjälp och börjar väl tänka igenom det man har problem för :)
Varför ska jag ställa upp för alla om man inte får ett piss tillbaka?
Varför ska jag berätta saker om ingen berättar något för mig?
Jag har ett fåtal personer kvar jag kan lita på, och de är inte många.
Jag trodde jag skulle få en ny start efter allt som hänt men de blev bara värre så allt jag vill är egentligen att bara flytta åt helvete långt bort och bara börja om.
Jag själv tycker det är skit snyggt så länge de inte är typ jätte sstora och täcker hela armen/ryggen eller vart man nu ska ha den, inte heller i ansiktet är speciellt fint.
Men små diskreta tatueringar tycker jag är skitsnyggt! Som en accesoar. Och gärna att den/de ska betyda något, vilket gör den lite sådär extra speciell.
Jag är så trött på folk som ska ha så höga förväntningar på en, ställa sina jävla krav och tro att man kan leva upp till allt de säger utan ett ända misstag.
NEJ. Jag tänker inte. Jag vill inte. Jag ska inte.
Allt klagande och hackande på folk är bara störigt. Det blir störigt för alla.
Ingen vill vara med sånna människor som tjatar, är allmänt otrevliga (Även om jag har en sånn runt mig 24 7) och klagar över allt och alla och tror att man ska leva upp till dom.
De har ingen respekt för någon.
Nej usch!
Jag är fan inte perfekt. Lev ditt eget liv ist för att försöka få någon att leva efter dina villkor.
I need you.
